Månen lyser klart inatt
På löven, stilla döda
Vinden sliter i ditt hår
Det vackraste, det röda

Kylan biter mot din kind
Så dina tårar blir till is
Det svarta håret saknar
En smekande sommarbris

Så kan jag också vandra
En ensam kavaljer
Som skrattar åt det mesta
Tills solen sjunker ner

Nog möts vi under lyktan
Den enda i vår stad
Sen vandrar vi och visslar
Till kärlekens bravad

Vi rör ej vid varandra
Ej kysser jag din mun
En blick emot den andre
Som förbliver stum

Men tillslut ett skydd vi söker
För allt det regn som faller
Vi sitter tätt och lyssnar
Till nattvädrets kravaller

Men vid träden blir vi blöta
För inga löv finns kvar
Fast ej skadar det vår kärlek,
Vi tar det lilla vi har

Och ett litet ljus blir mycket
I ett så dystert land
Och känner du att ljuset dör
Kläm hårt i min hand

Jag älskar dig och
jag lämnar dig aldrig.