Jag vill hålla min hand i din.
Jag vill känna värmen från en hand som ljuvligare och mjukare än något annat smeker mig över kinden, nuddar hakan och rör vid pannan.
En hand som lätt nuddar vid mitt ansikte när den skyddar mig mot hemsk fasa som jag inte blundade för, fast än jag vet att jag inte kommer att kunna sova om jag tittar.
En hand som håller hårt om min midja,
som varsamt kramar mig,
som fångar mig,
som bär mig vart jag vill om jag frågar.

Jag vill vara i din famn
Som skyddar mig mot kylan som skyddar mig mot frost och snö som virvlar överallt omkring oss.
Jag vill låta dig ta hand om mig
För jag vet hur bra du skulle kunna göra det

Du får mig att le
Du får mig att skratta med dina kvicka tankar, dina galna upptåg och dina läskiga miner Som du alltid gör och som alltid får dig att se så ut som bara du kan.
Otroligt grotesk och underbart söt på en och samma gång

Du är smart och snabbtänkt,
Men presenterar dig som sinnes rubbad
Är inte som alla andra
Vågar vara dig själv
Men kan inte sluta springa
när du inte vet vad du ska säga
kan du inte kan du inte sitta stilla
i en tystnad som du inte trivs i
Det gör att du är jämt på språng och känner alla
Så att du valde mig får mig att lysa upp av överraskning

I dina ögon, när du ser på mig, finns en skimrande glöd av värme och vänlighet
Ett lugn som berättar att orden är sanning.
Men bara tonen i din röst,
Sättet som du säger det på
Gör att jag tror dig
Mer än du kan ana
När jag är tillsammans med dig känner jag mig säker
Men ändå vågar jag inte bli din
På samma gång som jag vill vara den enda
Få vara hos dig när jag vill, begrava mig i dina sånger

Men energin som rusar i min kropp som jag fått utav att tänka på dig, tyglar jag med spända vajrar, kedjor, rep med hårda knutar
Mitt yttre lugn är byggt med dubbla murar, men genom ögonen sipprar de ljuva strålarna som speglas utav dig.
Jag vågar inte visa världen vad det är jag faktiskt känner
Men vad det är jag känner kan jag inte riktigt säga
För jag har inte vågat känna efter
Jag är rädd för att det jag känner är mycket större än jag tror
Och även fast jag inget säger kanske alla ser ändå
För du drar min uppmärksam till dig som om du vore en magnet.
Du finns alltid i mina tankar
När du inte är här vill jag se dig
När jag ser dig vill jag vara nära
När jag är nära vill jag komma närmre
För nära är för långt ifrån

Men jag har längtat efter att få vara min egen
Skyllidigheter skrämmer mig och jag är livrädd för att såra dig
Jag vågar inte säga det som du så ärligt sagt till mig så många gånger
Utan att en enda gång fått höra det från mig
Jag älskar dig
Det skulle ge dig falska förhoppningar
när jag sedan inte vågar
När jag sedan inte har modet att bindas till dig
kommer det att såra djupt
Och min största skräck är att se dina ögon slockna
Jag fruktar för att säga att det inte är dig jag vill ha
Men hur annars ska jag då förklara?
När jag inte själv förstår varför jag inte bara kan vara lycklig

Jag törstar efter kärlek
efter just det som du ger mig
Men kan inte finna ro
Jag vågar inte, det är något som blockerar.
Det finns något som får mig att gå i tusen bitar
Det är galet
Men när du säger att du älskar mig skär det i mitt bröst och mitt hjärta gråter
Gråter bittra tårar för att smärtan är så stor

När man är kär ska man vara lycklig, men jag finner bara smärta
Jag vill ju vara din, men något står i vägen
Något säger att det börjar gå för långt
Att jag borde stoppa innan det är för sent
På samma gång skriker hela min varelse,
fast utan att det hörs,
efter dig varje gång du går

Orden Jag älskar dig bränner och fräter
De som borde ge mig styrka
Skapar bara smärta
Dom är för mig en plåga

Jag beter mig alltid lugnt
Men innanför drunknar min själ i ett inferno av kaos
Det vore oärligt mot dig att säga att jag vore din
För jag skulle alltid vilja flyga bort och vara fri igen
Därför har jag inte sagt det
Att jag älskar dig
Jag vill inte att du ska försvinna jag vill vara hos dig jämt

Och jag kan inte lämna dig om jag aldrig blivit din